Galna, deprimerade konstnärer har genom tiderna skapat underverk. Och även om jag bara längtar efter att skapa så har jag inte nått så långt att fru Galenskap och herr Depression fått bli de drivande nissarna på loftet. De skrapar bara med sina långa naglar på dörren då och då. När det händer, sätter jag mig ner och gör ingenting. Jag orkar inte öppna dörren. Då blir fru Galenskap och herr Depression rastlösa, själv drar jag en filt över huvudet och vill bara försvinna. Skapandet, ja det driver runt som små bildfragment på gråa regnmoln - instängda i mitt huvud. Ibland tränger små regndroppar ut genom mina tårkanaler. Mer skapande än så blir det inte.