Det är så här tio dagar efter att midnattsolen sist spred sitt väna ljus över oss och kvällarna plötsligt blir mörkare, som jag inser hur kort sommaren 200 kilometer norr om Polcirkeln egentligen är. Som nybliven husägare och trädgårdsamatör blir jag stressad. Det är ju tack vare midnattssolen som all växtlighet plötsligt får ny näring och exploderar i grönska ungefär andra veckan i juni. Två eller, i bästa fall tre veckor efter att de sista snöfläckarna har förpassats som vatten ner i marken.

Men tre timmars nattmörker kanske inte spelar någon roll. Mina sockerärtor kanske hinner växa trettio centimeter till och bilda spröda ärtskidor och jag hinner nog både så och skörda rädisor en tredje gång. Även fast det bara är en månad kvar innan vi ser höstens första norrsken fladdra över himlen så verkar det som om gräset jag sått hinner rota sig. Håll med om att tanken svindlar?

Det är lite drygt ett år sedan vi flyttade in i vårt hus på en av Kirunas mest gemytliga gator. Vi hade tittat och köpt medan snön fortfarande låg meterdjup runt om och även om vi kände oss nöjda med huset så traskade jag runt i trädgården och fingrade på gamla, förväxta buskar och träd och stirrade mig galen på baksidans mittpunkt – komposten. Det där som hade varit täckt av gnistrande snö när vi var husspekulanter, visade sig vara mer än en besvikelse sommartid. Fram till dess att små idéer började födas och min mamma som för länge sedan sålt sitt eget hus och flyttat in i lägenhet i vid kusten fick en nytändning och började köpa trädgårdsböcker till mig.

Under vårvintern blev jag så ivrig att jag inte kunde hålla mig. I maj tog jag till pensionärstricket för att få snöhögarna under fönstren och på husets skuggsidor att smälta fortare. Pensionärstricket innebär att du vid varje tillfälle du får går ut och hugger spaden i den hårt packade snön. Där det är riktigt mycket snö vrider du runt spaden och luckrar upp snön för att sedan kasta ut så mycket du bara orkar på de ställen där det är soligt och marken är bar. När solen kan tränga ner i snön så smälter den fortare. Tack vare det här tricket smälte en tre kubikmeter stor snöhög över en helg hos oss. Att du sedan får fruktansvärt ont i ryggen och blåsor i händerna är en petitess. Lite kroppsarbete får en trädgårdsentusiast räkna med.

Kroppsarbete har varit ledordet från tidig försommar fram till nu. Efter snön följde undanröjandet av komposten. Medan jag bröt sönder vittrade lastpallar och grävde ut komposten, spred mamma ut den längs tomtgränsen där höjdskillnaden på gräsmattan var för stor. I väntan på matjorden som jag hade beställt för att jämna ut tomten med tog vi hjälp av min syster och hennes sambo för att gå fram med motorsåg i träd och häck. Kvar blev en urtjusig samling rönnar som nu är baksidans mittpunkt och stolthet. När jag i efterhand tänker på de sju kubikmeter matjord som sedan tippades ut framför staketet och som jag har ägnat en månad åt att kärra, kratta och stampa ut över tomten och den utspridda komposten så ångrar jag att jag inte gjorde ett showreel av arbetet. Jag skulle inte tro att jag kommer att anlägga en trädgård från scratch många gånger till och det hade inte varit så dumt att ha en fyraminutersvideo att minnas med.

Nu när det börjar skymma igen sitter jag på trappan och känner mig ganska nöjd över de späda gröna grässtråna som tittar upp ur matjorden och över de fyra pallkragarna som hyser mitt livs första köksträdgård. Nu kan jag fundera vidare på vilka perenner jag ska komplettera de påbörjade blomplanteringarna med. För det fina med Kiruna är att det går att plantera hela sommaren, även om midnattssolen försvinner i mitten på juli.